Arkiv oktober 2019

Den lilla människan

Det är lite svårt att sätta ord på vissa saker eller känslor ibland. Jag har tänkt länge kring banorna om den lilla människan. Med det menar jag inte små barn eller att vi är små till växten utan helt enkelt ofrivilligt hjälplösa i vissa sammanhang. Jag sitter och funderar om det är flera som hamnat i samma känslotillstånd.

För att förklara det här tänkte jag ta några exempel.

En obetald räkning

En dag fick jag en påminnelse i postlådan på att jag hade missat att betala tankkortsräkningen en månad. Förutom detta så fick jag förstås en påminnelseavgift och så vidare. Problemet var dock att jag aldrig hade fått ursprungsräkningen per post, den hade alltså inte kommit fram.

Jag betalade naturligtvis räkningen på en gång, men dagen därpå skulle jag naturligtvis tanka och då fungerade inte kortet förstås. Då kände jag mig liten och frustrerad, den lilla människan.

Kvarglömd nyckel i postfacket

Posten är ju snälla och fyller våra postfack varje dag med post. En dag för några år sedan hade dom glömt nyckeln till allas postfack. Jag tog reda på den och tänkte jag ringer dom väl då jag kommer på kontoret å hälsar att den finns på plats på jobbet så dom vet. Naturligtvis hamnade jag i en växel centralt som inte kunde koppla mig till Sorsele. Då kände jag mig liten igen, som tur var kunde detta lösas med kompisars kompisar och lite eftersök på facebook.

Ring till Microsoft

Har försökt detta åtskilliga gånger, i egenskap av kund eller partner. Har hamnat i åtskilliga telefonköer och växlar med i praktiken obegripliga val så jag hamnat fel och får börja om i telefonväxlar och vansinnigt långa telefonköer, återigen en litenhet som kryper sig på.

Förstora människan igen!

Många gånger känns det som om effektiviseringar och rationaliseringar gör att människor eller kunder längst ut i näringskedjorna hamnar i kläm. Beslutsfattare och större företag kommer allt längre bort från den sk verkligheten. Många plockar bort kontaktmöjligheter per telefon och personliga möten till förmån för chattar, e-möten eller andra digitala så kallade genvägar. Våra kära banker har väl kommit längst i den här effektiviseringen.

Jag tycker mig känna att även om jag är en pådrivare av digitalisering får vi inte glömma bort att vi ändå har med människor att göra. Många kan ha komplexa problem eller frågor som inte går att lösa genom standardiserade protokoll utan snarare genom personligt möte eller ett redigt samtal.

Jag tycker företag, organisationer eller andra bör ta sig en funderare på detta, eller kanske till och med två. Personlig service kan komma att bli väldigt inne tror jag i framtiden för då får vi människorna att växa igen!