Nedskräpning – ödets ironi

Va ute med hunden på lunchen och vad snavar jag över då? Hemma på gården på uppfarten ligger den, det omtalade skräpet. Smugit sig dit på egen hand, eller genom en svag vindpuff eller planterad av någon icke namngedd fan av min blogg… Vad vet jag? Förvånad tittar jag mig omkring, ingen där, men skräpet finns där trots allt som en stickande vagel i ögat. Intrång! Sluta kasta skräp! Du som gör detta, ”Däng han i dajmen” istället och konsumera

Fortsätt läsaNedskräpning – ödets ironi

Nedskräpning

Jag tänder till ibland. Jag blir så vidunderligt irriterad på folk jag ser kastar skräp omkring sig. Idag när jag cyklade hem på lunchen va en kille före mig och gick över Lillåbron i Sorsele. Precis framför mig öppnar han en Daim och kastar nonchalant pappret på backen. Jag, med blodsockret i botten kan inte annat än reagera. Hårt, argt å direkt. Killen fick sig en utskällning helt enkelt och fick vackert plocka upp efter sig. I Sverige har vi

Fortsätt läsaNedskräpning