Det känns både kul och pirrigt att media verkligen uppmärksammade mitt tidigare inlägg om den polisiära närvaron med ett reportage.
Efter detta gjordes ett besök på brandstationen i Sorsele med intervju, men även i Storuman där det togs fram att räddningstjänsterna skickat en skrivelse till MSB huruvida polisen ska vara på plats vid trafikolyckor eller inte för att göra sitt samhällsuppdrag. BRA tycker jag! Bra att media ser oss och vi når ut med detta. Om nu det kommer fram att avspärrningsuppdraget, eller andra i mitt tycke polisiära uppdrag måste utföras av brandmän, måste vi nog vidareutbildas ännu mera inom räddningstjänsten och så måste ju de kommunala räddningstjänsterna få en ekonomisk kompensation från staten ifall detta kommer att ske.
När polis är närvarande
Nu kommer jag till en annan fråga som jag tycker är minst lika aktuell som denna och det är den gången blåljusgruppen får ett larm om t.ex en trafikolycka och alla faktiskt åker på denna. Ambulans och räddningstjänst brukar historiskt sett vara framme på plats nästan samtidigt, men däremot brukar polisen ta god tid på sig, en till två timmar är inte ovanligt. Det beror helt enkelt på att den jourhavande patrullen eller patrullerna ofta befinner sig långt från olyckan.
Så – Även om polis kallas och faktiskt åker på larm är dom oftast hopplöst efter. En timme efter en olycka brukar den första kritiska delen av insatsen redan vara avklarad. Tänk om, och nu önsketänker jag litet, om polisen kunde ha någon typ av miniberedskap i glesbygdskommunerna där iaf en polis kunde komma omedelbart på larm, medan deras huvudstyrka va på väg. Denne polis kunde ju sen lämna av till patrullen som kom.
Det vore ju nice, men jag har ju ingen aning om hur resurser fördelas och hur besluten fattas inom polisorganisationen, men lyfter vi frågorna kanske vi får svar – eller bortförklaringar.
Och det är ju förstås troligt, om polisens ledningscentral redan vet vid larmbeskedet att dom kommer att vara hopplöst efter, så kanske det blir av ren slentrian eller av hopplöshet? att patruller inte skickas, då dom lix ändå kommer efter hur dom än vänder och vrider på det..
Fortsättning följer hoppas jag! Väntar med spänning på svar från MSB
Jag har tidigare skrivit några funderingar om Polisen och dess närvaro i glesbygden. Återigen måste jag bara ta papperet från munnen och skrika till.
Igår hade vi en trafikolycka, en krock i samhället i Sorsele. I egenskap av RIB, (räddningsman i beredskap) hade jag dessutom beredskap och fick åka på det här larmet. Framme på plats hade vi alltså kommunal räddningstjänst och förstås ambulans.
Våra uppdrag lyder i korthet och generellt: Hjälp personer i nöd och skydda egendom samt ta hand om varandra i arbetslaget. Ambulans och polis har också i händelse av trafikolyckor tydliga uppdrag.
För just polisens del och för alla andra ska jag repetera polisens uppdrag här ifall någon glömt bort det. I länken kan du läsa uppdraget i sin helhet annars har du en kort beskrivning här:
Polisens uppdrag vid trafikolyckor
Vid trafikolyckor biträder polisen räddningstjänsten i arbetet med att rädda liv och begränsa skador, samt utreder om det är ett brott som ligger bakom olyckan.
Exempel på polisens uppgift vid trafikolyckor: spärra av området kring olycksplatsen dirigera om trafiken undersöka om olyckan uppstått genom brott dokumentera det inträffade.
På den här trafikolyckan fanns ingen polis! Dom kom inte ens dit! Ska vi verkligen behöva bli betraktade som tredjeparts u-land för att vi befinner oss i glesbygd och polisen kommer inte, inte ens när personer misstänks vara skadade? Vad blir nästa steg?
Bunden av tystnadsplikt kan jag förstås inte berätta eller skriva någonting om detta i detalj, men våra medier, bland annat SVT skriver detta om olyckan i alla fall. Där jag vill citera:
”Räddningstjänst, ambulans, helikopter och polis skickades till platsen. ”
Det må vara hänt att dom skickades till platsen, men dom kom aldrig dit, varför skulle jag vilja fråga mig?
Hur vill vi ha det, är det någon som pratar om det här, varför kommer det inte upp till ytan? Kan media, SVT? gräva i frågan? Jag gör mitt lilla försök att försiktigt lyfta det här i min blogg. Kanske någon beslutsfattare börjar fundera på detta och lyfter upp problematiken på dagordningen.
Jag anser att olyckor ska klassas på samma vis och berörda parter ska förväntas få samma hjälp från samhället oavsett var man befinner sig. Medborgare behöver trygghet och rättvisa, polis skapar den tryggheten genom att finnas på plats gånger som denna.
I söndags skrev en affärsidkare ett inlägg på facebookgruppen ”Vad händer i Sorsele” Där han funderade om någon hade nåt telefonnummer till den lokala polisen för han hade ett ärende, eller problem dom skulle vilja ha hjälp med. Kommentarer om att ringa 11414 och 112 kom snabbt till dom, men hur gick det sen?
Ring 112 så kommer polisen fick jag lära mig i mina ungdoms dagar
Jag blev nyfiken och undrade vad som hänt
Jag blev faktiskt nyfiken över det här så jag bestämde mig för att kontakta Dennis och Janet för att själv fråga dom vad det handlade om och hur det gick. Jag tog mitt pick och pack, satte mig i bilen och körde och hälsade på dom tisdag kväll och här är deras historia berättat från mitt subjektiva-objektiva perspektiv. Det här blogginlägget bygger på våra diskussioner vi hade.
Kort bakgrund
Dennis och Jan Thorn har flyttat till Sorsele från England och tagit över ett mycket fint pensionat som heter Holmen Bed and Breakfast. Detta finns vackert beläget efter strandvägen i tätorten Sorsele. Här har dom några rum dom hyr ut till gäster som jobbar eller passerar vårt samhälle.
Gäster från Norge anländer
På lördag kväll ringde det på kvällen kring 2130. Det var ett par som ville bo i ett rum över natten. Ett dubbelrum fanns ledigt och dom förtydligade i telefonen att rummet var för två personer och ingenting annat. Gästerna ville ha rummet till 12 men dom kom även överens om att de skulle checka ut 1030 för att hela huset behövde städas under söndagen och de behövde börja i tid. De berättade om nyckelskåpet och gästerna släpptes in.
Söndag
07.30 kom Jan och Dennis till Pensionatet. När dom kom in noterade dom i källaren att det fanns grejer på tvättmaskinen och en torktumlare som gick och Dennis jeans saknades som hade hängt på tork där inne. Dom tänkte inte så mycket på detta utan gick upp för att träffa andra gäster.
Kl 11 försökte dom knacka på dörren till gästernas rum men fick inget svar. Dom provade ringa numret som dom snackat med gästerna med föregående kväll, inget svar i telefonen heller trots att dom hörde den ringa i rummet. Då ringde dom 11414, som koppla till Umeå. Där kring 1130 fick dom första gången förklara situationen, dvs de hade en gäst som inte kom ut ur rummet och dom ville ha hjälp av polis för att få ut dom därifrån. Polisen skulle ringa tillbaka, men gjorde det inte.
Lokala poliser eftersöktes
Eftersom samhället är litet, till och med mycket litet och vi har ett fåtal personer som faktiskt har yrkesrollen som poliser så vet ju i praktiken alla vad dom heter, var dom bor och snabbt går det ju att fixa fram ett telefonnummer till en sådan. Det här är förstås fel, mycket fel och jag ställer mig inte personligen bakom att man försöker gå genvägar. Vårt samhälle måste fungera genom att man använder de kontaktvägar till myndigheterna som man lärt sig och förväntar sig kunna använda. Men hur som helst, Dennis provade ringa lokala poliser utan att få tag på någon så att istället omkring 12 ringde dom 112.
Första samtalet med 112
De fick återigen tala med polisen och fick återigen berätta varför dom ville ha ut personerna som vare sig svarar på dörrknackningar eller telefonsamtal. Polisen fick numret till gästerna, provade ringa dom (jo telefonen hördes genom dörren) och sen ringde tillbaka. De frågade också om dom kunde kika genom fönstret för att kolla om dom vad där och frågade om dom kunde knacka på.. Självklart hade dom gjort det.. Till slut sa kvinnan dom skulle ringa tillbaka kl 14?!
Andra samtalet med 112
1230 ringde Dennis igen 112. Det enda dom ville ha va att få en polis som hjälper honom att få ut personerna ur rummet, hur svårt kan det vara?. Dom ville också ha polisen där som vittne så dom kunde se och påpeka att saker faktiskt saknades på pensionatet. Svaret va ”- OK, ska prata med chefen å komma tillbaka..” Polisen ringde aldrig tillbaka.
Tredje samtalet med 112
1330 gjordes ett nytt samtal för att höra var dom var. Återigen skulle de snacka med en chef å kolla vilka resurser dom hade.
Polisen återkopplar
Omkring 1515 ringde först polisen tillbaka och ville dom skulle repetera allt som hade hänt pga skiftesbyte… Och att dom förmodligen eventuellt skulle skicka polis från Tärnaby. (14 mil härifrån)
Gästerna lämnar
I princip samtidigt som polis äntligen återkopplar så kommer gästerna ut, omkring 1520, fem timmar efter den överenskomna utcheckningstiden. Dom hade flera bagar med grejer och det visade sig att dom också hade två välvuxna hundvalpar antagligen Rottweiler som också hade varit på rummet mot pensionatets regler och vad dom kommit överens om. Dom blev frågade om de saknade jeansen och dom hade förstås ingen aning om var dom tagit vägen.
Dom ville förstås ha ut dom snabbt med valparna å allt. Gästerna betedde sig konstigt och de misstänkte dom gick på droger, vilket också påpekades för polisen, svaret var lite släpigt att det var förstås inte bra…. Direkt dom gick så videofilmades rummet. Dom hade spillt fanta på golvet och lämnat rummet i kaos.
Vid utcheckning så fick dom faktiskt betalt för rummet, och dom kunde ta betalt för den extra städningen mm som dom blev tvungna att göra..
Efter dom hade farit så upptäckte dom en massa saker som saknades från hela huset. Det var verktyg mm. Handdukar och badlakan, cykellysen, rengöringsprodukter, kläder, överkast, vattenflaskor, kuddar från England.
Söndag kväll
Dennis ringde återigen omkring 16 och berättade vilken riktning dom for om nu polisen va på väg och satte sig sen i bilen för att kanske få syn på deras bil. Han åkte mot Slagnäs men fick aldrig syn på bilen men förmodligen va dom på grillen på samhället.
En poliskvinna ringde och ville göra en rapport om stölden under tiden han körde bilen mot Slagnäs. Jan gjorde en lista av vad som saknades. Dom tog upp detta genom telefonen. Det kändes inte bra, det enda dom ville ha va ju en polis på plats så dom kunde konfrontera gästerna dels för att få ut dom i tid, men även för att få tillbaka alla grejor som stulits.
Polisen kom inte. Detta trots att dom ringt flera gånger och berättat om situationen, om att dom inte kom ut, om att dom misstänkte att droger va inblandande och att eventuella saker blivit stulna.
Bilden på bilen
Foto av Dennis på Pensionat holmen
På kvällen omkring 18 for vi å handlade och där såg vi faktiskt bilen, på coop. Det känns ju lite synd att jag inte visste det tidigare, även om jag nu faktiskt i efterhand inte vet vad jag skulle gjort??
Måndag
På måndag ringde polisen och snackade om jeansen om dom stulits och om dom snackat med kvinnan om jeansen, självklart hade dom gjort det men inte erkänner väl en sådan person det rakt upp och ner.
Dennis och Jan for till Lycksele bland annat för att snacka med polisen. De frågade om laglig rätt att söka igenom någon annans bil. Man kan tydligen inte söka igenom en bil bara på grund av en misstanke. De frågade också vad man ska göra om gäster stjäl. Man måste tydligen se en gäst ta grejerna själv och sedan stoppa i bilen. Då kan man göra ett sk envarsgripande i väntan på polis…. Men då ska dom ju förstås komma också…
Polisen hörs inte ha samarbete med polisen i Norge. Så bilen är inte och blev inte efterlyst i Norge.
Tisdag
Idag har fortfarande ingen polis hälsat på å snackat med dom. Dock har dom talats vid per telefon och skapat en anmälan.
Personliga reflexioner
Det här är förstås inte ett jätteallvarligt brott. Även om det är förnedrande och dom faktiskt tagit grejer för flera tusen kronor är det förstås inte superallvarligt. Det som jag mest förvånas över är just den nonchalansen som Pensionatet blir bemötta av när dom ringer 112 och faktiskt ber om hjälp. Att man ska höra med någon chef, att man ska återkomma då man inte gör det. Att man bara tycker att det låter lite oroväckande med drograttfylla…
Vems var hundarna, var dom också stulna? Dom var dolda i bilens bagage under en massa grejer.
Vidare gnager känslan att om det har varit bråttom, eller akut läge, skulle man blivit bemött på ett annat sätt då?
Mitt förtroende har fått sig en rejält negativ knuff nu för polismyndigheten. I glesbygden betalar vi lika mycket för den här samhällstjänsten som man gör i tätbefolkade områden. I ett sånt här ärende förväntar jag mig faktiskt ett betydligt bättre bemötande än detta. Jag kan inte heller klandra våra lokala polis(er) som eventuellt blev uppringda, de ska inte behöva ta samtal privat och speciellt när dom inte är i tjänst.
Det blev ganska mycket text, men jag tycker det var viktigt att försöka berätta den här historien ur deras perspektiv på svenska då dom har svårt att få fram sin story då Jan och Dennis känner sig mera hemma på sitt språk. Jag har också fått ok från dom att berätta det här.
Slutar med att uppdatera mitt citat:
Ring 112 så kommer kanske polisen att ringa upp, nån gång, eller så kommer ett skiftesbyte i vägen. Men du kan ju alltid ringa upp på ett par timmar återigen och ta om allt från början. Räkna med att du ska vara utsatt för ett mycket allvarligt brott innan dom faktiskt skickar hjälp… får vi hoppas.
