Plitt Platt och Plutt träffar Trollet

Det var en gång för länge länge sedan tre små figurer som bodde i ett litet litet rött hus med vita knutar i en skog som hette Sjumilafistrollskogen. I sjumilafistrollskogen har dom levt i många år. Plitt Platt och Plutt är tre fantasifigurer som ser ut precis som du vill att dom ser ut. Det enda vi vet med säkerhet som läser detta är att dom är små, mycket små, det är för det mesta bara barn som ser dom och förstås andra fantasifoster i Sjumilafistrollskogen.

Uppvaknande

Plitt Platt och Plutt vaknade upp en tidig fredag morgon i sitt lilla röda hus av ett avgrundslikt vrål som skakade hela huset. Det var ett vrål som fick alla andra vrål att slänga sig i väggen eller helt enkelt gå å lägga sig. Tavlor ramlade ner från väggarna, lamporna svingade i sina kablar, gardinerna viftade fram och åter i fönstren. Glipor mellan golvplankorna antingen blev större eller så trycktes dom ihop med ett stort knäpp.

Efter vrålet bara en isande tystnad… De unga figurernas sängar hade hoppat runt under vrålets utbrott så nu stod dom huller om buller i det lilla sovrummet. De steg upp, satte försiktigt ner fötterna på golvet för att inte trampa in porslinsskärvor i fötterna från deras spargrisar som krossats av ljudet och vrålbävningen. Bleka tittade dom på varandra frågande vad i hela fridens namn de hade vaknat av.

-Vad är det frågan om? Undrade Plitt. Varför händer detta idag och vad var det där för förfärligt vrål?

-Ingen aning, sa Platt. Men jag tror jag måste på toa nu. Det där fick mina tarmar att röra på sig skrek han på väg till toan.

Plutt stirrade omkring i rummet, suckade och sa;

– Jag tror det värsta är över nu, vad sägs om lite frukost?

Frukost

Uppskakade rensade dom huset på det som rasat ner i golvet, städade och dammsög lite innan dom satte sig till bords. De hann knappt äta upp sin gröt förrän det hördes ett väldigt brusande från bäcken som normalt sävligt brukade rinna förbi. Om man inte har hört hur en tsunami låter så är det säkert så här det låter. Först hördes ett bubblande mullrande ljud som ekade mellan bergen. Ljudet ökade alltmer och lät som en jetmotor som kört fast i bäcken. Figurerna rusade ut för att kolla vad som hände med bäcken. En bit bort såg dom en vägg av vatten som mullrande kom efter bäckfåran. Dom skrek. Plitt hojtade att dom skulle skynda sig på baksidan av huset för att klättra upp på taket via brandstegen. Snabbt ilade dom runt huset och klättrade smidigt upp på taket. Dom hann precis upp då forsen av vatten sköljde in mot  huset. Vattnet virvlade förbi huset  med kraftig fart, det steg och steg. Till slut va det i jämnhöjd med fönstren på övre våningen. Det lugnande ner sig lite grann och började sjunka undan, sakta. Efter ett tag tordes de klättra ner igen i sörjan som blivit efter översvämningen.

-Va konstigt de luktar det här! Sa Plutt.
-Ja, sa Platt. Det luktar som vid havet.

Plitt doppade fingret i den forsande backen, slickade av det och sa;

-Det luktar inte bara salt, det smakar salt också, konstigt att vår lilla sötvattenbäck plötsligt smakar salt?

De fortsatte dividera fram och tillbaka om Plutts saltfinger och den konstiga bäcken som faktiskt fortfarande va både större och bredare än vanligt och pulserade dessutom upp och ner innan dom kom fram till att det här måste undersökas närmare. Sagt och gjort, Plitt, Platt och Plutt gick in och packade för ett nytt äventyr.

Bäckvandringen

De packade var sin rejäl matsäck med ost och korvmackor, lite choklad samt extra vanligt vatten nu då bäckvattnet smakade så salt och illa. De gick uppför backar och nedför slänter och raviner men följde hela tiden den pulserande bäcken som rann genom landskapet i Sjumilafistrollskogen. Efter ett par timmar stannade Plutt, vände sig om till sina reskamrater och sa;

-Nu är det dags att vila benen och fika litet! Plitt och Platt kastade sig omkull i gräset och pustade ut.

-Det är jobbigt och vara på vift en hel dag! Sa Plutt, släppte en brakare och dråsade ihop i en pytteliten hög mot ett jätteträd.

Trollet

Efter dom dråsat en halvtimma i skuggan av de väldiga träden hörde de plötsligt avgrundsskriksvrålet återigen. Den här gången så högt att träden böjde sig, och en del rycktes faktiskt upp med rötterna och fåglarna skrämdes iväg. Dammet yrde längst stigen ett tag innan det långsamt dalade ner. Den här gången var det nära, galet nära! Figurerna dammade av kläderna och började sakta ta sig fram till en glänta i skogen. Där fick de se honom, trollet. Ett stort fett galet TROLL!

Ingen av figurerna hade någonsin tidigare sett ett troll, de kanske hade fantiserat om ett någon gång, eftersom skogen de bor i trots allt heter sjumilafistrollskogen. Hur dom visste de va galet var för att ansiktet på trollet var förvridet i smärta och det grät en flod, en riktig flod av tårar som blandade sig i bäcken. Nu förstod dom små verkligen varför syndafloden nådde deras hus, trollet var ledsen och skrek i smärta men varför?

De hade aldrig tidigare i sina liv sett någonting så gigantiskt. Fötter och händer stora som stenblock, huvudet stort med en fet hängnäsa och ögon tätt sittande mot näsan plufsiga av gråt. Trollet hade grönt hår, som den fått av för mycket snor som inte gått att snyta ut ur lastbilen till näsa. Trollet satt på en sten stor som ett berg och satt där snyftande med foten i sin jättenäve

-Bueäääää! röt den. Min stackars tå!

Långt där uppe bland molnen kunde de se trollet som snyftande gnuggade sin fot.

-Vi får ju ingen lugn å ro här fnyste Plitt. Vi måste väl ändå gå fram å fråga stackarn om vi inte kan hjälpa honom!?

Sagt och gjort. De små figurerna gaskade upp sig och började den mödosamma promenaden fram till det ledsna trollet.

Plitt Platt och plutt hjälper Trollet

En rejäl stund senare nådde dom fram till foten på trollet. Trollet var verkligen gigantiskt. Som tur var hade just det här trollet ganska stora feta öron som gjorde att det faktiskt hörde ganska bra, i alla fall för att vara ett troll.

Det krävdes endast att Plitt, Platt och Plutt tillsammans skrek allt vad dom orkade:

-HALLÅÅ TROLLFJANT, VAD ÄR DET FRÅGAN OM, VARFÖR GRÅTER DU SÅ MYCKET ATT VI NÄSTAN DRUNKNAR?

Trollet som grät och tyckte synd om sig själv tyckte han hörde nåt litet pip. Han gnuggade några tårar ur ögonen och såg sig omkring. Där!! Alldeles bredvid sin fot såg han något besynnerligt. Tre pyttesmå figurer som verkade försöka vifta med armarna och dom pep nåt obegripligt.

Han böjde sig hastigt ner för att kolla lite närmare på dessa små figurer. Luftdraget som skapades av att han böjde sig ner fick Plitt, Platt och Plutt att ramla omkull.

Trollet krånglade ner sig från stenen och böjde sig försiktigt ner på knä och plirade nyfiket på dom små;

-Vad är ni för filurer och vad gör ni här? Brummande han med dov röst och ekot av den dånade mellan bergen. Det rasade också 1000-årig saliv ur den groteska munnen som luktade inlagd surströmming som man ätit, spottat tillbaka och sen ätit igen tio år senare. Plutt som inte var så svagmagad och trodde han kunde prata utan att kräkas av doften av de tre badkaren spott och dregel som rasat över dom tog till orda;

-Ja herr troll, sa han. Hur kan det komma sig att du sitter här skrikande och gråtande och stör vår morgon genom att nästan dränka oss, vad har hänt?

Trollet snyftade och sa;

-Jag va ute och promenerade när jag snubblade till i skogen och drog in en sticka under tånageln. Det gör fruktansvärt ONT! När han sa ONT slog han näven i marken, vilket orsakade en jordbävning som faktiskt kändes ända upp till avlägsna Sorsele i Lappland!

När Plitt, Platt och Plutt återigen landat på marken efter den ofrivilliga flygturen fortsatte Plutt lite ansträngt;

-OK, jag förstår. Tror du kanske att vi kan hjälpa dig få ut stickan under nageln?

Trollet tittade fundersamt på dom och sa;

-Ja, varför inte. Jag kan inte begripa va som har hänt med min tå. Snälla ni, kolla gärna på den och se vad som har hänt med den.

Trollet satte sig försiktigt i gläntan för att inte orsaka flera jordbävningar och la försiktigt ner foten så att våra vänner kunde ta en närmare titt på den. Det behövdes ingen större felsökning på den tån på den foten. Det visade sig att trollet hade snubblat och slagit in en hel gran under tånageln och samtidigt brutit av granen vid dess rot i sin fortsatta framfart. När man har en fot stor som en klippa och en nagel stor som ett radioteleskop är det lätt hänt att träd kan fastna under nageln, speciellt när man vandrar omkring i en skog, barfota.

Plitt, Platt och Plutt konfererade ett tag. De hade med sig sina yxor nedstoppade i ryggsäckarna och kunde klättra upp på foten och ta sig in under nageln. Väl där kunde de försiktigt hugga ner granen i småbitar för att sedan gräva loss toppen i den tio meter djupa krater som granen gjort i trollets tåkött under nageln.

Det tog dom resten av dagen att kasta ut veden, kvistarna och grenarna samt en massa annat grus och bråte som samlats där under de senaste tusen åren. När dom äntligen va klara så hade solen börjat gå ner. Till sist hade dom äntligen klättrat ner från tån och tvättat av sig all trollfotsvett dom blivit utsatta för.

Hemfärden

-AHHHH suckade trollet förnöjt. Det här var helt fantastiskt skönt! Tack mina små nya vänner. Ni har säkert räddat mitt liv, eller ja, i alla fall min stackars tå. Finns det någonting jag kan göra för er? Undrade  trollet.

Platt räckte försiktigt upp handen och sa;

-Jo, hm, herr Troll. Skulle du kunna hjälpa oss hem nu då vi jobbat hela dan med din tå så har det ju redan blivit kväll?

Självklart! utropade trollet. Jag fixar hem er på momangen!

Han la handen på marken och bad våra små figurer att hoppa upp i trollnäven, slöt handen försiktigt och hojtade till;

-Håll i er!

Tre sekunder senare svävade trollets hand försiktigt över deras stuga och sänktes sedan sakta ner och öppnades utanför dörren. Våra vänner hoppade vimmelkantiga ner från trollnäven och vände sig om. Högt upp såg dom trollet som nu log åt dom, om än en aning groteskt. Han blinkade med ett buskigt ögonbryn som orsakade en svag bris genom skogen, drog åt sig handen och försvann.

Långt där borta hörde dom rytmiska dån, som betydde att trollet nu börjat gå, med sjumilakliv mot nya äventyr. Plitt, Platt och Plutt vände sig tillbaka till stugan, gick in och sov och drömde om nya äventyr.

Så va sagan slut.

Sorsele, Sjumilafistrollskogen 2018-06-19