Jag heter Niklas Sandqvist och är född det gyllene året 1972.

Förutom att jag föddes en ruskig oktoberdag så:

  • blir Björn Borg den yngste att kvala in till Davis Cup som 15-åring
  • Blir Ceylon -> Sri Lanka
  • Tar SJ sista driftsångloket ur tjänst
  • är det Olypiska Vinterspelen i Sapporo
  • Och mycket mera hände förstås

Bakgrund och historia

Uppväxt i Rankbäcken

Jag är född och uppvuxen i Sorsele, eller bodde i Sorsele under ett par levnadsår tills mor och far bestämde sig för att flytta till episka Rankbäcken från lilla Jägargatan i Sorsele. Rankbäcken var då en blommande by, full av barn strax söder om Sorsele. För att krångla till det så börjar Rankbäcken vid inflödet vid Vindelälven strax väster om Sorsele nedanför Sorselefrakt efter vägen mot färjstället. Där har vi första bron, eller nedre bron över Rankbäcken som vi i ungdomens dagar kallade den. Därefter kringlar sig rankbäcken uppströms, eller nedströms, eller både upp å ned, beroende på årstid och flöden.

Nåväl.

Vi flyttade alltså till ett kronotorp som kalladas för Lertorp. Det var min farfar Johannes pappa August med fru Ackvelina (coolt namn tycker jag) som bosatte sig där först. Mattsons har skapat en liten presentation av Lertorp och Rankbäcken på sin site här

Rankbäcksonga

Naturligtvis skulle vi ju bli fler i familjen. Lillebror Joakim ploppa fram 1975, hade jäkligt bråttom så han kom snittvägen en marsdag utan vidare funderingar. Lillasyster Therese kom till sist insladdande, eller ut kanske man ska skriva 1983, en grov stund efter Carola blivit kändis med Främling. Jag minns faktiskt den dagen eftersom det var i augusti och vi hjälpte farsan med höet (jo sånt har jag åxå hunnit med å göra). Vi va inne och fika Mamma Eva tyckte det va dags att hämta farsan. Jag sprang som en gasell, å naturligtvis va ju slåtten på ängen läääängst bort, men som sagt adrenalinet pumpade och likaså bena när jag flåsande kom fram till farsan å sa att ”nu kom ongen sa morsan”. Så va vi fem i familjen.

Barnen i bullerbyn Rankbäcken

Vi va en drös med barn efter rankbäcken. Problemet va ju att järnvägen och numera europaväg 45 avgränsade oss lite mot resten av ungarna på andra sidan. Vi fick va jäkligt försiktiga när vi skulle över vägen då trafiken då (lixom nu) är helt galen efter rankbäcksrakan ibland. Jag förstår inte hur den idag får kallas europaväg då den är så smal och det har hänt som många incidenter efter just rankbäcksrakan in mot Sorsele.

Vi lekte med bla. Johanssons onga, Micke å maria, Greger å Jörgen Dalesten, Christer Nordenström och Johan Oscarsson, av å till dök även Mattsons upp i olika sammanhang. Vi hade många gånger också sällskap av sorseleonga i olika övningar såsom spontan friidrott och fotboll, löpning, kurragömma och cykeltävlingar samt knäckt ett och annat isflak i farten. Vi hade jättekul och jag har många smärtsamma, komiska och fantastiska minnen från den här tiden.

Ung blir äldre

Efter 9 år på Sorsele Centralskola som den hette då begav jag mig ut i världen och kom ända till Lycksele där jag läste Ekonomisk Linje. Vi fick bl.a. lära oss att bokföra i pappersform och mot slutet av åren kom datorerna in i leken, där vi fick lära oss skriva på maskin, för att sen kunna skriva ut ett papper. Men samtidigt, alltså.. dom va inte så värst imponerande..

Tre gymnasieår gick väldigt fort, matte och historia va galet svårt tyckte jag, för att inte tala om litteraturhistoria som än idag känns lite tungt.. Konstigt nog va det som om min hjärna inte var beredd på det som va svårt, för sista tiden i skolan var det som om allting rättade till sig, plötsligt fattade jag både ekonomi, matte och historia!

Sommartid bestod mestadels av ledighet och plantering, tror jag planterat 7 somrar i rad.

Lumpen

Boom så blev det sen krig, eller ja.. Lumpen som det fint då hette. Jag hade förfryst mina fötter i ungdomens dagar så jag lyckades undkomma det här med jägartjänstgöring, så jag fick en placering i nån typ av luftvärnsbatteri… Innan hösten kom 1992 så fick jag nya orders, skulle infinna mig på S3 i Boden och bli signalist. Jag blev Kryptör, eller Stabskryptör som den fina benämningen hette till slut. Uppdraget bestod i att bland annat skicka hemliga eller kvalificerat hemliga meddelanden mellan officerare inom milostaberna i Sverige. Vi fick lära oss att kryptera för hand och även använda andra typer av verktyg för att skicka hemliga meddelanden. Vi hade kontakter med både MUST och SÄPO under den tiden. Jag har flera gånger nyfiket tänkt på om den här tjänsten finns kvar eller om den totalt ersatts, kanske av någonting smartare 🙂

Dator/dataintresset väcks

Jomen shit alltså, efter lumpen hade jag ingen aning om vad jag skulle göra, slant in på arbetsförmedlingen å frågade. På den tiden kunde man göra spontanbesök och få träffa en människa och prata med. Inte dumt. Efter lite gammaldags knackande på tangentbordet hittades en ettårig utbildning, återigen i Lycksele som hette dataekonomi. Fokus skulle vidareutveckla bokföringskunsksaperna och ”levla” upp dom digitalt, så vi skulle kunna skriva ut ännu mera papper. Ballt, tyckte jag och kastade mig på den här utbildningen.

Där, på utbildningen hade dom smackat upp ett helt gäng 386:or, med senaste DOS 6.x. Vi hade olika teman och fick lära oss en massa saker tills en revolutionerande sak hände. Windows dök upp. Windows 3.x dök upp. Vi hade just börjat lära oss att peta i dos startfiler för att kunna ladda nya spel i minnet.. Det var ju nån som sa att 640k skulle räcka, men tro mig, det hade skitit sig 1992 då vi försökte få in de senaste spelen i dom där 386-orna. Men iaf, windows va ju rätt coolt, vi labbade ju och kunde dela filer och grejer med varandra i coaxnätet där. Mycket winmine blev spelat. Vi fick prova på mycket, allt från att jobba i första officeversionen till att göra specialarbeten. Det var mycket givande och jag insåg att det här är ju kul! Året gick snabbt i Lycksele och efter utbildningen var jag full av idéer och hade energi fulla kroppen, men vad skulle jag göra?

Första Jobbet

Första jobbet, jag knackade på hos Evert Erbsfors på Erbsfors finmekanik AB i Krutträsk och frågade om det fanns jobb där, självklart. Det var en lärorik tid där jag fick programmera CNC-maskiner, både fräsar och svarvar. Vi jobbade som mest med en fyraxlig maskin. Jag fick vara med om att göra skruvar i syrafast rostfritt stål, jobba i aluminium, plast och lite magnesium. Det var helt enkelt en cool lärotid och det är imponerande att vi har en sådan verkstad i vår närhet. Jag hoppas att någon kan ta över verksamheten framöver ifall Evert funderar på att ta pension någon gång:-) Hans hemsida heter http://erbsfors.se/. Under tiden jag jobbade 1995 där blev jag uppringd en kväll av en schweizare som heter Paul Keller. Han ville bolla några frågor med mig. Jag hamnade hemma hos honom och några kvällar senare föddes Vildmarksdata.

Andra jobbet Vildmarksdata

1995 bildades det lilla företaget Vildmarksdata. Det fanns ju ingen som sålde datorer i Sorsele, självklart skulle ju vi göra det, gärna före någon annan. Lustigt nog gick det nästan tjäna pengar på att sälja datorer på den tiden, vilket kan va betydligt svårare idag. Internet som vi ser på Internet idag fanns inte och de nätverk vi drog var coaxialnätverk som var väldigt lokala.

Sedan dess har firman utvecklats en hel del och vi har även hunnit vara med om en otrolig förvandling, både av företag och teknik. Jag får väl återkomma framöver med lite mera historia om vår verksamhet.

//Niklas