Det var en gång för länge länge sedan tre små figurer som bodde i ett litet litet rött hus med vita knutar i en skog som hette Sjumilafistrollskogen..

De här små figurerna hette Plitt, Platt och Plutt. Den största och förstfödde Plitt är ca 2,5 cm lång, lillebror Platt är 2 cm lång och yngsta Plutt är 1,5 cm lång..

Skogen heter Sjumilafistrollskogen eftersom det ryktas att skogen bebos av stora troll som fiser ibland och att trollen där är så stora att dom tar sju mil för varje steg. Om du undrar hur långt det är så är det exakt avståndet mellan Sorsele och Storuman.

Uppstigning

En morgon vaknade Plitt, Platt och plutt upp i sin lilla stuga. Dom bodde på övervåningen i den lilla röda stugan med dom vita knutarna. Dom hade var sin säng, Plitts var i guld, Platts i silver och Plutts i Brons. Dom vaknade alla tre nästan samtidigt och gnuggade gäspande sina ögon. Dom slet på sig sina små kläder och hasade ur sängen och trippade ner för trappan till köket för frukosten.

Frukost

På bordet dukade dom upp med gröt, fil och en massa mjölk och flingor med söta små bestick till. Efter en stunds smaskande och med munnen full av gröt frågade Plitt – Vad ska vi göra idag? Grötsmulor flög runt, runt lite på bordet, men ingen brydde sig speciellt mycket, bordsskick va inte dessa figurers starka sida.

– Jag vet inte sa Platt och sneglade på Plutt. Plutt satt just å grävde i näsan för att undersöka håligheterna där efter nåt som han inte verkade hitta… – Va, Sa Plutt precis då han hitta nåt intressant som han grävde fram med ett litet pekfinger och studerade lite frånvarande… Tydligen är inte Plutt speciellt morgonpigg.

– Ja, Jag har hört talas om en Häxa i Sjumilafistrollskogen, sa Platt. Både Plitt och Plutt stirrade förvånade på Platt. Plutt sprätte iväg sitt fynd över köksbordet så det träffade lampan med ett litet pling, sen sa han – JA, men då måste vi ju fara å hälsa på henne vettja!

Plitt, Platt och Plutt skyndade sig och åt färdigt innan dom dukade bort från bordet. På med ytterkläderna och igen med dörrn! Pang va dom på väg in i den djupa Sjumilafistrollskogen.

Sjumilafistrollskogen och gläntan

Plitt, Platt och Plutt promenerade genom Sjumilafistrollskogen efter en liten stig som banade väg genom terrängen. Det var en varm och fin dag och solen hade nått över grantopparna och skimrade genom skogen ner till de små figurerna. Det började bli varmt, så när dom kom fram till en liten fin glänta i skogen satte dom sig ner i mullen för att vila.

– PUST! Utropade Plitt, nu har vi gått här halva dagen utan att ha sett varken spåren eller röken av en häxa, det är nog bara snicksnack att det ska finnas nån i den här skogen!

– Jag håller med dig! Stönade lilla Plutt. Jag har jätteont i benen och vill gå hem!

– Rök! Hojtade Platt och pekade mot andra sidan gläntan. Minsann var det inte rök, och inte vilken rök som helst utan regnbågsfärgad rök. Röken sköljde med vinden genom skogen och blandade sig med soldiset och skapade uppånervända regnbågar, sjöjungfruer och diverse konstiga väsen som fick skogen att röra på sig som aldrig förr. Det visade sig att den konstiga regnbågsfärgade röken kom från ett besynnerligt hus som stod på andra sidan gläntan.

Häxans hus

Vips var tröttheten försvunnen och lika fort var våra små figurer uppe på bena rusande närmare huset. När dom kom fram till huset visade det sig att det bestod av godis. Karameller överallt som byggde upp väggarna och det enda som inte var eller såg smaskigt ut var själva dörren, den var av massivt trä. Dörren sträckte sig upp i himlen långt över Plitt, Platt och Plutt, den var absolut garanterat säkert 2 meter hög, vilket är jättehögt för en figur som är en tumme lång.

– Vad ska vi göra nu? Sa Plitt. Vi knackar på sa Plutt och knackade på direkt innan någon hann reagera.

BOOM BOOM BOOM lät det när han knackade, för figurerna. Men för vi människor skulle det knappt gå att uppfatta mer än som en vinds viskning mot kinden kanske. Men, det var ju inte vem som helst som bodde i huset, det var faktiskt en elak häxa där och elaka häxor kan förstå sig på figurer, även dom små. Hon kände på sig att det var nåt lurt på gång och smög sig fram till den stora trädörren och…

-Pang! Smackade hon upp den på vid gavel! Plitt, Platt och Plutt som befann sig just bakom den då, hamnade nu mellan dörren och väggen på huset. Hopmanglade som små platta pannkakor med sylt bestående av gelehallon och smält choklad rinnande över hela kroppen från häxhuset stirrade dom på varandra med vidöppna ögon. Häxan spejade ut i gläntan och skrek till med gäll röst. – Håll er borta från mig era lymmlar var ni nu är, jag håller ju på koka min häxbrygd! Lika fort som hon hade öppnat dörren så smällde hon igen det och gick muttrande tillbaka till grytan över elden.

Sakta lossnade våra tre små och nu ganska platta och kladdiga figurer från väggen och segnade ner i gräset bredvid stugan.

Snokattacken

-Ajdå sa Plutt till sina kompisar, vilken elak häxa det där var. Hon måste ha en massa övernaturliga krafter som känner att vi finns utan att ha sett oss.

-ja, sa Platt och dessutom kan hon koka brygd med regnbågsfärgad rök.

-Hon måste bort från vår skog, sa Plitt med bestämd röst. Jag har en idé sa han och började febrilt gräva i sin lilla ryggsäck och fick efter en stund fram en liten spade. Han bad Plutt stega upp 345 steg mellan stugan och i vinkel rakt ut mot ängen och sen bad han Platt kolla om han också hade en spade i sin ryggsäck.

Efter en stund kom Plutt stegande tillbaka, 343, 343, 344, 345 stönade han fram.

-Bra sa Plitt, nu börjar vi gräva en liten grop. Tillsammans grävde dom en grop medan Plitt förklarade idén för dom.

-Så här gör vi. Vi gräver en rejäl grop åt Platt som kan ställa sig i den så bara hans huvud sticker upp, sen gräver vi igen gropen och trampar till. Jag och Plutt tar sen tag i Platts snok och drar hårt i den bakåt, sen släpper vi snoken som far in i dörren och knäcker den så vi kan skrämma bort häxan!

-Av alla tokiga idéer som Plitt har haft så tyckte Plutt och Platt att idén ändå lät rätt vettig så dom grävde klart och Platt ställde sig längst ner i gropen. Försiktigt fyllde Plutt och Plitt igen gropen så det var bara huvudet på Platt som stack upp ur myllan mitt i häxgläntan!

-Såja sa Plitt nöjt och torkade av sig jord och damm på byxorna, nu grabbar vi tag i snoken och fixar det här!

Plitt och Plutt körde in varsitt pekfinger i varsin näsborre på Platt och började sedan att dra bakåt. Först protesterade Platt lite då han tyckte det gjorde en aningen ont, men efter ett par meter så gick det bättre. Tydligen kan små figurer tåla en hel del. Det gick tyngre och tyngre och till slut kom dom till trädgränsen där dom först hade satt sig ner för att vila.

-UUUUJ! stönade Plutt då svetten forsade över hans ansikte. Nu orkar jag snart inte längre. -Inga problem sa Plitt, jag räknar till tre, sen släpper vi samtidigt, hojtade han på andra sidan den utdragna näsan!

-Ett, två…TRE!

Häxskriket

När Plitt skrek TRE, släppte dom grabbataget om näsan på Platt, som for iväg som en sladdrig och något klibbig kanonkula rakt in i den robusta dörren. En två meter hög robust ekdörr är tydligen inga problem för en näsattack från Platt. Så fort snoken träffade dörren hördes ett kras över hela skogen och dörren förvandlades till tändstickstora flisor. Inte nog med det, näsan fortsatte genom vardagsrummet och smackade till häxan i baken så hon ramlade rakt ner i grytan med häxbrygd. Det tog två sekunder innan grytan exploderade och skickade häxan ylande och skrikande genom skorstenen och upp långt över sjumilafistrollskogen, bort till och över trollbergen.

Från den dagen hörde man aldrig mera talas om någon häxa i Sjumilafistrollskogen.

Plitt, Platt och Plutt promenerade sakta hemåt, dragandes på Platts numera ganska slappa och avlånga näsa i släptåg. Bakom dom smälte häxans hus sakta ner.

Så va sagan slut.

Text: Niklas

Illustrationer: Engla