Tänkte berätta en kort historia, en historia allt för bra och grotesk bara att låta ligga som ett dammigt gammalt minne i en skrivbordslåda. Det här hände mig förra veckan och är alldeles sann, och bismaken sitter i än. Om du känner med dig att du är svagmagad behöver du inte läsa vidare. För dig som gillar snaskiga detaljer och galna historier är det här inlägget helt perfekt.

Det är en dröm

Under nattetid har vi alla olika drömmar, en del minns man och andra minns man inte alls. En del tror sig inte ens drömma. Jag la mig som vanligt i torsdags kväll. Vän av ordning har jag sedan ett par år tillbaka hörselproppar för att inte störas av ljud under natten. Vilka ljud det handlar om lämnar jag som en fantasiövning till dig att fundera på. Jag hade en mycket besynnerlig dröm där jag plötsligt drabbats av lakritsallergi. Jag äter inte så mycket lakrits, men tycker det är gott. Jag tyckte det var mycket märkligt att jag alldeles från ingenstans drabbats av en sådan mystisk åkomma. Men precis som med många problem så finns det alltid en lösning. För min del va lösningen att stoppa en ett ”anti-allergen-skydd” i munnen som kunde hantera allergin så jag kunde äta obegränsat med lakrits igen.

Som blev en mardröm..

Med någorlunda slutledningsförmåga tillsammans med en gnutta intelligens har du vid det här laget redan listat ut vad detta antihistamin mot lakritsallergin va. Det handlade om ett av mina, tråkigt nog väldigt gamla öronproppar som redan haft och sett sina bättre dagar. Denna lilla plutt hade jag av någon outgrundlig anledning stoppat i mig och låg och tuggade på i drömmen, samtidigt som jag försökte sätta i mig någon slags virtuell lakrits. När jag vaknade till och insåg vad jag hade mellan tänderna, (gud vet hur lång tid de tog…) drog jag hulkande ut ”objektet”, kräktes nästan, fnissade högt för mig själv och somnade om.

Varsågod, nu har jag bjudit på mig själv. Ha en fin dag.