I går kväll fick vår grupp på räddningstjänsten en riktig genomgång och kurs av Svante i IVPA. IVPA står för ”I Väntan På Ambulans”.
Det har ganska länge varit på tal att vi inom räddningstjänsten ska kunna få ett utökat ansvar att kunna hjälpa till med akuta händelser när inte ambulansen är på plats. IVPA har framgångsrikt redan implementerats i Ammarnäs och i Gargnäs och nu i vår är det alltså Sorsele tur.
Vi har dels gått en webbkurs, med D-HLR och sedan mera teori samt nu under gårdagskvällen även en del praktiska övningar.
Förutom genomgång av olika sjukdomscenarior gick vi även igenom vår nya utrustning i händelse av covid-19 larm och hur vi inom räddningstjänsten ska agera då med basala hygienrutiner och vad vi ska tänka på.
Så nu i framtiden kan vi stärka upp ambulansens verksamhet genom att komma som en extra resurs för att skapa trygghet i händelse av att ambulans redan är ute på uppdrag.
Det känns både kul och pirrigt att media verkligen uppmärksammade mitt tidigare inlägg om den polisiära närvaron med ett reportage.
Efter detta gjordes ett besök på brandstationen i Sorsele med intervju, men även i Storuman där det togs fram att räddningstjänsterna skickat en skrivelse till MSB huruvida polisen ska vara på plats vid trafikolyckor eller inte för att göra sitt samhällsuppdrag. BRA tycker jag! Bra att media ser oss och vi når ut med detta. Om nu det kommer fram att avspärrningsuppdraget, eller andra i mitt tycke polisiära uppdrag måste utföras av brandmän, måste vi nog vidareutbildas ännu mera inom räddningstjänsten och så måste ju de kommunala räddningstjänsterna få en ekonomisk kompensation från staten ifall detta kommer att ske.
När polis är närvarande
Nu kommer jag till en annan fråga som jag tycker är minst lika aktuell som denna och det är den gången blåljusgruppen får ett larm om t.ex en trafikolycka och alla faktiskt åker på denna. Ambulans och räddningstjänst brukar historiskt sett vara framme på plats nästan samtidigt, men däremot brukar polisen ta god tid på sig, en till två timmar är inte ovanligt. Det beror helt enkelt på att den jourhavande patrullen eller patrullerna ofta befinner sig långt från olyckan.
Så – Även om polis kallas och faktiskt åker på larm är dom oftast hopplöst efter. En timme efter en olycka brukar den första kritiska delen av insatsen redan vara avklarad. Tänk om, och nu önsketänker jag litet, om polisen kunde ha någon typ av miniberedskap i glesbygdskommunerna där iaf en polis kunde komma omedelbart på larm, medan deras huvudstyrka va på väg. Denne polis kunde ju sen lämna av till patrullen som kom.
Det vore ju nice, men jag har ju ingen aning om hur resurser fördelas och hur besluten fattas inom polisorganisationen, men lyfter vi frågorna kanske vi får svar – eller bortförklaringar.
Och det är ju förstås troligt, om polisens ledningscentral redan vet vid larmbeskedet att dom kommer att vara hopplöst efter, så kanske det blir av ren slentrian eller av hopplöshet? att patruller inte skickas, då dom lix ändå kommer efter hur dom än vänder och vrider på det..
Fortsättning följer hoppas jag! Väntar med spänning på svar från MSB
Jag har tidigare skrivit några funderingar om Polisen och dess närvaro i glesbygden. Återigen måste jag bara ta papperet från munnen och skrika till.
Igår hade vi en trafikolycka, en krock i samhället i Sorsele. I egenskap av RIB, (räddningsman i beredskap) hade jag dessutom beredskap och fick åka på det här larmet. Framme på plats hade vi alltså kommunal räddningstjänst och förstås ambulans.
Våra uppdrag lyder i korthet och generellt: Hjälp personer i nöd och skydda egendom samt ta hand om varandra i arbetslaget. Ambulans och polis har också i händelse av trafikolyckor tydliga uppdrag.
För just polisens del och för alla andra ska jag repetera polisens uppdrag här ifall någon glömt bort det. I länken kan du läsa uppdraget i sin helhet annars har du en kort beskrivning här:
Polisens uppdrag vid trafikolyckor
Vid trafikolyckor biträder polisen räddningstjänsten i arbetet med att rädda liv och begränsa skador, samt utreder om det är ett brott som ligger bakom olyckan.
Exempel på polisens uppgift vid trafikolyckor: spärra av området kring olycksplatsen dirigera om trafiken undersöka om olyckan uppstått genom brott dokumentera det inträffade.
På den här trafikolyckan fanns ingen polis! Dom kom inte ens dit! Ska vi verkligen behöva bli betraktade som tredjeparts u-land för att vi befinner oss i glesbygd och polisen kommer inte, inte ens när personer misstänks vara skadade? Vad blir nästa steg?
Bunden av tystnadsplikt kan jag förstås inte berätta eller skriva någonting om detta i detalj, men våra medier, bland annat SVT skriver detta om olyckan i alla fall. Där jag vill citera:
”Räddningstjänst, ambulans, helikopter och polis skickades till platsen. ”
Det må vara hänt att dom skickades till platsen, men dom kom aldrig dit, varför skulle jag vilja fråga mig?
Hur vill vi ha det, är det någon som pratar om det här, varför kommer det inte upp till ytan? Kan media, SVT? gräva i frågan? Jag gör mitt lilla försök att försiktigt lyfta det här i min blogg. Kanske någon beslutsfattare börjar fundera på detta och lyfter upp problematiken på dagordningen.
Jag anser att olyckor ska klassas på samma vis och berörda parter ska förväntas få samma hjälp från samhället oavsett var man befinner sig. Medborgare behöver trygghet och rättvisa, polis skapar den tryggheten genom att finnas på plats gånger som denna.
Under förra veckan fick vi chansen att testa våra kunskaper tillsammans med flera räddningstjänster i våra inlandskommuner. Vi fick möjlighet att tillsammans med Blaikenvind göra en liten insats vid ett kinesiskt vindkraftverk.
Scenariot bestod av en person som fastnat i tornet med hjärtproblem och behövde ta sig ut på ett eller annat sätt.
Det var en trevlig dag och det var rätt fascinerade att se och vara på siten där det för närvarande finns 99 vindsnurror.
