Kategori Vänner

Det var någon gång i februari 2018 som Engla satt vid datorn och kollade på en massa avsnitt till tv-programmet Wild-Kids. Där och då sa hon mumlande till mig:

-”Pappa, jag tror jag ska söka till Wild-Kids, det finns ju en länk här nere till en ansökan!”

Sagt och gjort! Hon så skrev hon ut alla frågorna dom hade och satte sig ner och komponerade ihop ett brev till produktionsbolaget Jarowskij. Det som va lite spännande va ju att man inte skulle maila in brevet utan faktiskt skicka det till dom med vanlig post. Hon skrev brevet helt själv och frågade mig bara kort en stund efteråt om jag hade ett frimärke.

Första castingen

Tiden gick och med den så glömde nog både hon och hennes föräldrar detta. Sista ansökningsdagen var den 31:a mars.

Det hände någon gång under vårvintern vi snackade om detta på vägen till skolan. Om brevet ens kommit fram, om breven ens lästs. Ofta slutade detta med en enkel axelryckning och vi gick vidare..

Någon gång i mitten på maj fick Sofia ett förvånande samtal från Jarowskij. Dom ville vi skulle komma ner till Umeå den 21 maj på en första casting för Wild Kidz och dom ville träffa Engla och hennes föräldrar.

Gapande av förvåning, hela familjen, fick vi omstrukturera jobb och annat för att ta oss tid att åka ner till Umeå åt å fram en dag för detta.

TV-huset i Umeå är ett skyddsobjekt fick vi lära oss så vi har inga bilder därifrån. Vi fick i alla fall komma in och prata med produktionen. Vi blev intervjuade, fick fylla i hälsoformulär och papper kring gdpr och annat, samt provfilma lite granna.

Där fick vi också veta att ungefär 6000 brev hade kommit och dom valt ut ca 500 barn som gått vidare.

När vi lämnade tv-huset i Umeå fick vi reda på att OM man gått vidare till slutcastingen skulle dom höra av sig, om man inte gått vidare så skulle dom inte höra av sig och detta redan inom en vecka!

Slutcasting Wild-Kids

Tiden gick och faktiskt så glömde vi bort detta också. Det är ju trots allt ett helt liv att leva, ett helt familjeliv där en massa andra saker också händer. Dessutom finns ju vanligt jobb att sköta.

Fredagen den 25:e maj ringde dom återigen, nu till mig från produktionsbolaget och ville välkomna Engla återigen, den här gången på slutcasting i Stockholm redan till veckoslutet 31 maj-1 juni . Helt galet alltså. Lilla vi från lilla Sorsele skulle få åka till storstan Stockholm och Värmdö för att få delta i Slutcasting för Wild-kids.

Passande nog skulle båda bröderna komma hem den helgen så vi höll detta hemligt ett tag, köpte lite bubblis och förberedde en god grillmiddag på kvällen.

Innan maten höll jag ett litet tal som fick några ungdomar att dra på smilbanden 🙂

”Kära barn, jag och mamma har någonting att berätta… För inte allt för länge sedan var det 6000 barn som skrev brev, av dom 6000 blev det ca 500 kvar, av dom 500 så blir det ca 50 kvar, och Engla, du är nu officiellt en av dom. Välkommen till slutcasting i Wild Kids!!” (Efter orden ….någonting att berätta flikade Mikael in ganska snabbt, är ni gravida?!:-)

Det här innebar fler uppgifter, nu skulle klassläraren ge tillstånd för ännu mera ledighet. Jag måste ta ledigt från jobbet. Simläraren ska skicka simkunnighetsintyg, lärare och rektor skulle också skriva på ledighetsansökan för ett par veckor på hösten ifall man skulle råka ta sig ända fram till tv-programmet. Dessutom blev det dags för att skriva på sekretessavtal. Det innebär att det här blogginlägget inte kommer att kunna visas förrän jag får publicera det!

Stockholm

Eftersom det var Iron Maiden och Stockholm maraton den här helgen var det tydligen svårt att få tag på flygbiljetter så vi fick åka redan på torsdag kväll. Det var tur vi kunde bo hos skoter-Robert. (han har för övrigt numera 4 st ZR-900 årsmodell 04 i sin ägo)… Under fredagen spenderade vi spatserande i stan.

Engla ville ha Frozen Yougurt å sen gick vi en lugn promenad genom gamla stan till mariahissen och slussen. Gisses vilket projekt dom håller på med där, undras när dom ska bli klara?

Därifrån åkte vi sedan en buss till Värmdö där det var dags för slutcastingen.

Väl där fick vi återigen träffa ett härligt gäng från Jarowskij samt en himla massa otroligt peppade och goa barn tillsammans med deras föräldrar. Där och då fick Engla en massa sk ”Icke-kompisar” dvs kompisar som man inte kan kontakta på något sätt förrän efter spektaklet är klart.

Ungefär kl 17 blev vi inkallade till nya intervjuer där vi var för sig och tillsammans svara på en massa frågor kring himmel och jord. Engla fick också testa på å svara på frågor inför kamera och även prova på kläder och skor.

På kvällen fick sedan föräldrarna ”kicken” och ungdomarna fick vara för sig själva med teamet för att leka, grilla och ha kul, samt sen sova över i sovsalar tillsammans. Jag passade på tillsammans med flera övernattande föräldrar på att ta en kvällspromenad, fantastiskt vackert där ute!

Dagen därpå fick vi åka hem efter frukost, först till Bromma flygplats och sen flyg till Umeå för vidare transport hem, puh vilken helg!

Besked

Vi väntade nästan två veckor på besked som kom den 13 juni. Det blev ett vänligt samtal där dom förstås uttryckte hur bra och duktig Engla va men att hon inte kommit med bland de sista som kommer att vara med i själva programmet.

Förstås känns det ju lite tråkigt att nå långt men inte hela vägen, men inga hard feelings! Nu får vi fokusera på andra sommaraktiviteter istället 🙂

Hur som helst har detta varit en helt fantastisk resa och vi har haft riktigt kul på vägen, även om det nu inte räckte hela vägen fram!

Hösten kom

Sommar har blivit till höst och inspelningarna har startat och antagligen avslutats av programmet, det känns jättespännande att sedan få se programmet och vilka av hennes kompisar som kommit vidare och hur det går, vilka som vinner!

Har funderat ett tag på det här inlägget. Förra året var ju ett ungt gäng uppe i Sorsele med omnejd och spelade in en film som jag skrev om tidigare I will always love you kingen. Jag blev imponerad dels av alla hjälpsamma Sorselebor som ställde upp med allt från hus och rekvisita till biroller men också imponerad av filmskaparna och själva filmen. Sen började jag fundera.

Vore det inte kul att göra en film själv?

Med själv menar jag mest platsen Sorsele till att börja med. Jag har ingen som helst aning om hur man gör en film, var man börjar, vad den ska handla om, hur lång den ska va och så vidare. Därför söker jag nu likasinnade människor som kanske skulle vilja va med på tåget. Jag är fullständigt övertygad om att vi skulle få lika mycket hjälp som skaparna bakom ovan nämnda film. Det kan ju behövas all typ av hjälp, från de som kan skriva ihop nåt manus till musik, ljud, bild, kanske effekter va vet jag…

Vilka är förutsättningarna?

Tjaa, det här är ju bara i idéstadiet, men i mina tankar finns i alla fall den här viljeinriktningen:

• Det kan handla om att skapa en film, dokumentär eller kanske en serie
• Detta ska utspela sig i Sorsele med omnejd
• Det är ett hobbyprojekt
• Vi jobbar med enkel utrustning och låg budget
• Vägen till filmen kanske är målet?
• Vi ska ha kul
• Vi gör detta på vår fritid
• Filmpremiären/serien eller vad det blir, sker på folkets hus i Sorsele
• Blir det inget så blir det inget 🙂

Hur kommer vi igång?

Jag tycker vi skulle kunna träffas någon kväll framöver och spåna litet. Jag anser att ett sånt här projekt inte behöver bli så stort, haha eller så kanske det blir det?! Jag inser också att det vore roligt med lite hjälp med spåningar och funderingar om vad vi tillsammans skulle kunna åstadkomma.

Jag kastar bara ut den här funderingen i ett inlägg här så kanske vi kan sätta bollen i rullning för att höra om det finns likasinnade runt om härikring.

Och just det, till sist vill jag säga att alla är välkomna med ideer, ung som gammal oberoende av kön eller hudfärg. kontakta mig eller kommentera om du är intresserad får vi ser va vi hittar på.

Jag har ju börjat skrivandet i bloggen lite klämkäckt och roligt, eller i alla fall försökt se på saker och ting på ett positivt sätt. Det behövs när det finns så många negativa tongångar på samhället och det hörs ”int gälla nånting”. Jag vet absolut ingenting om er som läser det här och det känns i bland lite utlämnande att öppna upp sig och plocka fram tankar som snurrar i skallen. Men skitisamma, du behöver inte läsa det här om du vill. Den klämkäcka fasaden spricker något nu idag. Jag skriver detta med en tår i ögat faktiskt. Vi måste ibland kliva ner från vår fasad och visa oss ömtåliga, på så vis tror jag vi kan stärka oss själva och varandra.

Nordan din fan

Tiden hörs ju bleka alla minnen, och det gör den. Men konstigt nog så stärks dom jag hade med dig på grund av ditt plötsliga försvinnande. Det är väl kanske nåt sätt för hjärnan att hålla fast vid, det jag tyckte va kul och roligt med dig. Jag minns många slags upptåg vi hittade på i ungdomens dagar. Vi lekte Rambo och du drack myrvatten å höll på kräkas, snickrade pilbågar, fiskade, hängde under järnvägsbron då tåget kom (jo, både sommar som vinter). Kasta storsatans stenar åt bäcken å kolla plasken. Vi åkte naturligtvis på en massa isflak och klättrade och upptäckte naturen kring Rankbäcken. Visst, vi gjorde väl saker ibland som inte va de smartaste, men kul hade vi och vi var dessutom klasskompisar.

I skolan va du smart, eller bland dom smartaste jag träffat. När vi hade biologi kunde du biologiboken utantill och kunde från minnet läsa upp texterna och berätta vilka sidor du memorerat ifrån. Den här intelligensen fanns med dig hela tiden, men du vågade inte riktigt släppa ut den i full blom, låta oss andra ta del av den. Du började studera IT och var även och praktiserade på vårt jobb. DU va bra, smart, men trodde inte på dig själv. Du hade en fantastisk kapacitet, men vi fick aldrig ta del av den fullt ut. Flera gånger när vi snackade ”Mot slutet” funderade jag många gånger om du fastnat i skoltiden i dina tankar. Det var så ofantligt många minnen du hade där det för min del va helt blankt. Du kunde älta det här fram och tillbaka, men aldrig prata om din framtid?

Det är rent fascinerande att få ha haft äran att ha dig som vän. Du kunde så fantastiskt mycket om vår bygd, kunde varenda namn på varenda liten bergsknöl, kunde flora och fauna utan och innan och kunde citera författare, dikter och limerickar från minnet. Du fick ju ett ryck och laborerade likt mig med en egen hemsida och laddade upp där med fantastiska bilder från dina äventyr i naturen, nu ligger dessa å skräpar i min dator faktiskt så jag kommer tillägna det här inlägget dig och dina bilder och hedra dig genom att lägga ut några stycken i alla fall.

Du är förlåten

Redan ett par år innan du försvann, förstod jag det var nåt som inte stod rätt till. Du hade redan tankar på att ta bort dig själv.  Jag visste det, jag gjorde vad jag kunde, vi gjorde vad vi kunde. Det gick inte. Vi kan inte klandra oss eller få detta ogjort. Du ville inte längre stå bakom gardinen och kolla ut genom fönstret, du ville ha frid, jag förlåter dig.

Dödförklaring

I tidningen har vi nu kunnat konstatera att anhöriga nu begär att du dödförklaras. Jag hoppas nu vi kan få frid i våra själar både som anhöriga och vänner.

Vila i frid vännen

Några av Nordans Bilder

Hjälp och stöd

Det finns idag hjälp och stöd för personer med suicidala tankar och psykisk ohälsa, jag vill passa på att tipsa om stöd och hjälp som faktiskt finns.

Mår du akut dåligt, ring 112
1177 har också bra tips här

Så har den äntligen dykt upp, skylten vi länge lovat, efterfrågat och längtat efter! Bra jobbat säger jag både till Emil som råddat och fixat detta men framförallt till Elin som nu blir uppmärksammad med den här kanonfina skylten!

Glöm nu inte bort heller alla företag och sponsorer som gjort detta möjligt, jag rekommenderar, handla av dom!