Svensk näringsliv har nyss publicerat en artikel som återigen visar att Sorsele är en bra kommun för företagare och företagande.
Vi skulle bara varit några flera här i kommunen också. Den här rapporten kanske kan få fler att bli företagare eller kanske kan få företag att flytta sin verksamhet hit?!
Här har du möjlighet att lyssna på en fin liten dokumentär från P1 inspelad i Sorsele. Här plockar man fram det fina med Sorsele, samtidigt som man allvarligt diskuterar framtiden och var vi är på väg. Det finns en hel del orosmoln, framförallt gällande befolkningsutvecklingen. Vad kan vi göra för att få hela Sverige att leva och ändra trenden? Om Sorsele är ett Paradis, varför flyttar inte flera hit?
Ett lysande exempel på småskalig produktion och verksamhet som fungerar i vårt samhälle. Blir otroligt glad över att få se ett sånt här inlägg.
Som ”latrok” kan du beställa grejer i deras webshop redan idag om du inte vill åka till butiken och hälsa på!
I dagarna har SVT skapat ett reportage ”Special” av några reportrar som varit i Sorsele och fotat, filmat och intervjuat folk på samhället. Det handlade om vad invandringen har gjort för Sorsele och vad som komma skall efter vågen sakta stannat av med nysvenskar. Rubriken lyder:
De flydde till Sorsele – nu flyttar de därifrån
Jag vet inte vad som har hänt med reportrar som nu helt plötsligt vill börja skriva om mindre kommuner och små orter. Det enda jag börjar förstå är att det måste handla om NEGATIVA rubriker, utanförskap, nedläggningar, rasism osv. Att få reportrar att börja skriva någonting positivt är tydligen bra mycket svårare för oss, vilket jag också noterat i ett tidigare inlägg.
Om en kunglighet får barn, är otrogen, eller att någon influenser bytt nagellack eller börjat på ett nytt gym…. vill folk läsa, av ren nyfikenhet eller annat. NU handlar det alltså om att få klick, att få uppmärksamhet och att få flöden och delningar i olika typer av medier, detta utan att tänka på konsekvenserna av vad detta kan innebära för små kommuner… OSS i en förlängning.
Artikeln börjar med en kille med en dröm, en dröm om att på sin fritid få löpa, springa och med hjälp av en bra tränare bli ännu bättre. Självklart ska vi försöka ta tillvara på våra drömmar och försöka bli bättre, men alla ungdomar har drömmar, oavsett hudfärg och bakgrund. Man kan vilja bowla, spela badminton, ro, stöta kula eller spela cricket. Det här är inget unikt för vårt lilla samhälle. Många sporter i mindre orter saknar kompetenta tränare, så är det bara. Om killen vill börja springa så ska han självklart leta sig till ett ställe som har bra förutsättningar för detta!
Å hej å hå. Återigen, det här är ingenting unik för just Sorsele. Det var många kommuner som ställde upp när flyktingarna kom till Sverige. Sorsele hade förutsättningar, kompetensen och utrymmet för detta. Dessutom är det en oerhörd fördel att få hit ungdomar som kanske kan, i en framtid tänka sig stanna kvar och jobba i samhället efter sin utbildning.
Varför kan man inte någon gång få se dessa ungdomar som en framtida tillgång?
Klirret i kassan ska också jämföras med kostnaderna det medför att ha en större mottagning och utmaningarna som skolan fick, konstigt att det inte skrivs om detta, eller räknas bara klirret?
Nope, och det hade vi inte heller på 1990-talet då jag gick i Lycksele. Det är inte heller direkt någon nyhet.
2011 tog Sorsele IF emot en halv miljon i projektpengar från Riksidrottsförbundet för att integrera unga nyanlända
Ja, men det var ju trots allt åtta år sedan, ett mycket lyckat projekt dessutom, där och då!
Att ungdomar flyttar är återigen ingen nyhet, vare sig för Sorsele eller andra inlandskommuner. I takt med att det blir färre ungdomar så får förstås till och med idrottsaktiviteter som fotboll stryka på foten, därför är det ju bra att vi kämpar för att få tillbaka ungdomarna, sen, när dom pluggat klart, vill skaffa jobb och familj! Förhoppningsvis kan vi ju ändra trenden för att få ihop nog med folk för att spela fotboll, på ett eller annat sätt.
Ja, visst är det sant att vi förlorar arbetstillfällen och förlorar befolkning och intäkter när ungdomar flyttar. Hoppet finns ju att dom kommer tillbaka. Vi ska inte sticka under stolen med att vi är en mycket liten kommun till invånarantalet och vi behöver ju göra allt vi kan för att vända trenden. Å på tal om att vända trenden… har vi inte trots allt blivit några flera ändå i kommunen, eller visst har det delvis stannat lite? Kollade snabbt scb stats som säger så här:
2010 2 736
2011 2 729
2012 2 673
2013 2 595
2014 2 565
2015 2 516
2016 2 535
2017 2 516
2018 2 522
Sedan 2015 har befolkningen i Sorsele ökat lite grann!
Att man sedan väljer att i samband med artikeln ta med en bild på ”Sorsele utveckling” där husets fasad onekligen ser ut att behöva en rejäl upprustning gör ju att det känns lite unket. Ja, huset behöver renoveras, nej, jag tror inte det finns pengar till det än, men planer finns, garanterat på att fixa till!
Jag tycker media, i det här fallet skattebetalarnas SVT måste börja tänka sig för när man skriver saker och ting. Det kan i sig bli en självuppfyllande profetia om man väljer att skriva att folk flyttar, kommunen bär sig inte, osv. På vilket sätt hjälper en sån här artikel en redan liten utsatt kommun att visa sitt bästa för att de facto locka till sig mera människor för att kunna överleva? Om nu en person från södra sverige, eller i en storstad läser detta, vilken bild får denne då? Vill han flytta hit då?
Visst kan man tycka att sanningen ska fram, men vilken sanning är det här och vad åstadkommer man med att berätta det här? Nedragningar sker i flera kommuner pga än det ena och än det andra…
Intervju med Inger och Ingemar ”
”Politikerna svarar på om flyktingmottagandet varit ett misslyckande ”…. jisses.
Ja, jag hoppas ju jag får lite spridning på det här inlägget och om du har läst ända hit, så kan du väl ta en liten titt på vad som händer framöver!
Det är samrådsmöten om vindkraft, utvecklingsplaner för översiktsplanen, nya ägare på Nalovardo, ny kulturskola och en massa annat spännande som händer, häng lite på sorsele.se om du är mera nyfiken!
Vi har ju också förstås naturen, jakten, fisket alla företag både inom turism och andra näringar som frodas och växer.
I söndags skrev en affärsidkare ett inlägg på facebookgruppen ”Vad händer i Sorsele” Där han funderade om någon hade nåt telefonnummer till den lokala polisen för han hade ett ärende, eller problem dom skulle vilja ha hjälp med. Kommentarer om att ringa 11414 och 112 kom snabbt till dom, men hur gick det sen?
Ring 112 så kommer polisen fick jag lära mig i mina ungdoms dagar
Jag blev faktiskt nyfiken över det här så jag bestämde mig för att kontakta Dennis och Janet för att själv fråga dom vad det handlade om och hur det gick. Jag tog mitt pick och pack, satte mig i bilen och körde och hälsade på dom tisdag kväll och här är deras historia berättat från mitt subjektiva-objektiva perspektiv. Det här blogginlägget bygger på våra diskussioner vi hade.
Dennis och Jan Thorn har flyttat till Sorsele från England och tagit över ett mycket fint pensionat som heter Holmen Bed and Breakfast. Detta finns vackert beläget efter strandvägen i tätorten Sorsele. Här har dom några rum dom hyr ut till gäster som jobbar eller passerar vårt samhälle.
På lördag kväll ringde det på kvällen kring 2130. Det var ett par som ville bo i ett rum över natten. Ett dubbelrum fanns ledigt och dom förtydligade i telefonen att rummet var för två personer och ingenting annat. Gästerna ville ha rummet till 12 men dom kom även överens om att de skulle checka ut 1030 för att hela huset behövde städas under söndagen och de behövde börja i tid. De berättade om nyckelskåpet och gästerna släpptes in.
07.30 kom Jan och Dennis till Pensionatet. När dom kom in noterade dom i källaren att det fanns grejer på tvättmaskinen och en torktumlare som gick och Dennis jeans saknades som hade hängt på tork där inne. Dom tänkte inte så mycket på detta utan gick upp för att träffa andra gäster.
Kl 11 försökte dom knacka på dörren till gästernas rum men fick inget svar. Dom provade ringa numret som dom snackat med gästerna med föregående kväll, inget svar i telefonen heller trots att dom hörde den ringa i rummet. Då ringde dom 11414, som koppla till Umeå. Där kring 1130 fick dom första gången förklara situationen, dvs de hade en gäst som inte kom ut ur rummet och dom ville ha hjälp av polis för att få ut dom därifrån. Polisen skulle ringa tillbaka, men gjorde det inte.
Eftersom samhället är litet, till och med mycket litet och vi har ett fåtal personer som faktiskt har yrkesrollen som poliser så vet ju i praktiken alla vad dom heter, var dom bor och snabbt går det ju att fixa fram ett telefonnummer till en sådan. Det här är förstås fel, mycket fel och jag ställer mig inte personligen bakom att man försöker gå genvägar. Vårt samhälle måste fungera genom att man använder de kontaktvägar till myndigheterna som man lärt sig och förväntar sig kunna använda. Men hur som helst, Dennis provade ringa lokala poliser utan att få tag på någon så att istället omkring 12 ringde dom 112.
De fick återigen tala med polisen och fick återigen berätta varför dom ville ha ut personerna som vare sig svarar på dörrknackningar eller telefonsamtal. Polisen fick numret till gästerna, provade ringa dom (jo telefonen hördes genom dörren) och sen ringde tillbaka. De frågade också om dom kunde kika genom fönstret för att kolla om dom vad där och frågade om dom kunde knacka på.. Självklart hade dom gjort det.. Till slut sa kvinnan dom skulle ringa tillbaka kl 14?!
1230 ringde Dennis igen 112. Det enda dom ville ha va att få en polis som hjälper honom att få ut personerna ur rummet, hur svårt kan det vara?. Dom ville också ha polisen där som vittne så dom kunde se och påpeka att saker faktiskt saknades på pensionatet. Svaret va ”- OK, ska prata med chefen å komma tillbaka..” Polisen ringde aldrig tillbaka.
1330 gjordes ett nytt samtal för att höra var dom var. Återigen skulle de snacka med en chef å kolla vilka resurser dom hade.
Omkring 1515 ringde först polisen tillbaka och ville dom skulle repetera allt som hade hänt pga skiftesbyte… Och att dom förmodligen eventuellt skulle skicka polis från Tärnaby. (14 mil härifrån)
I princip samtidigt som polis äntligen återkopplar så kommer gästerna ut, omkring 1520, fem timmar efter den överenskomna utcheckningstiden. Dom hade flera bagar med grejer och det visade sig att dom också hade två välvuxna hundvalpar antagligen Rottweiler som också hade varit på rummet mot pensionatets regler och vad dom kommit överens om. Dom blev frågade om de saknade jeansen och dom hade förstås ingen aning om var dom tagit vägen.
Dom ville förstås ha ut dom snabbt med valparna å allt. Gästerna betedde sig konstigt och de misstänkte dom gick på droger, vilket också påpekades för polisen, svaret var lite släpigt att det var förstås inte bra…. Direkt dom gick så videofilmades rummet. Dom hade spillt fanta på golvet och lämnat rummet i kaos.
Vid utcheckning så fick dom faktiskt betalt för rummet, och dom kunde ta betalt för den extra städningen mm som dom blev tvungna att göra..
Efter dom hade farit så upptäckte dom en massa saker som saknades från hela huset. Det var verktyg mm. Handdukar och badlakan, cykellysen, rengöringsprodukter, kläder, överkast, vattenflaskor, kuddar från England.
Dennis ringde återigen omkring 16 och berättade vilken riktning dom for om nu polisen va på väg och satte sig sen i bilen för att kanske få syn på deras bil. Han åkte mot Slagnäs men fick aldrig syn på bilen men förmodligen va dom på grillen på samhället.
En poliskvinna ringde och ville göra en rapport om stölden under tiden han körde bilen mot Slagnäs. Jan gjorde en lista av vad som saknades. Dom tog upp detta genom telefonen. Det kändes inte bra, det enda dom ville ha va ju en polis på plats så dom kunde konfrontera gästerna dels för att få ut dom i tid, men även för att få tillbaka alla grejor som stulits.
Polisen kom inte. Detta trots att dom ringt flera gånger och berättat om situationen, om att dom inte kom ut, om att dom misstänkte att droger va inblandande och att eventuella saker blivit stulna.
På kvällen omkring 18 for vi å handlade och där såg vi faktiskt bilen, på coop. Det känns ju lite synd att jag inte visste det tidigare, även om jag nu faktiskt i efterhand inte vet vad jag skulle gjort??
På måndag ringde polisen och snackade om jeansen om dom stulits och om dom snackat med kvinnan om jeansen, självklart hade dom gjort det men inte erkänner väl en sådan person det rakt upp och ner.
Dennis och Jan for till Lycksele bland annat för att snacka med polisen. De frågade om laglig rätt att söka igenom någon annans bil. Man kan tydligen inte söka igenom en bil bara på grund av en misstanke. De frågade också vad man ska göra om gäster stjäl. Man måste tydligen se en gäst ta grejerna själv och sedan stoppa i bilen. Då kan man göra ett sk envarsgripande i väntan på polis…. Men då ska dom ju förstås komma också…
Polisen hörs inte ha samarbete med polisen i Norge. Så bilen är inte och blev inte efterlyst i Norge.
Idag har fortfarande ingen polis hälsat på å snackat med dom. Dock har dom talats vid per telefon och skapat en anmälan.
Det här är förstås inte ett jätteallvarligt brott. Även om det är förnedrande och dom faktiskt tagit grejer för flera tusen kronor är det förstås inte superallvarligt. Det som jag mest förvånas över är just den nonchalansen som Pensionatet blir bemötta av när dom ringer 112 och faktiskt ber om hjälp. Att man ska höra med någon chef, att man ska återkomma då man inte gör det. Att man bara tycker att det låter lite oroväckande med drograttfylla…
Vems var hundarna, var dom också stulna? Dom var dolda i bilens bagage under en massa grejer.
Vidare gnager känslan att om det har varit bråttom, eller akut läge, skulle man blivit bemött på ett annat sätt då?
Mitt förtroende har fått sig en rejält negativ knuff nu för polismyndigheten. I glesbygden betalar vi lika mycket för den här samhällstjänsten som man gör i tätbefolkade områden. I ett sånt här ärende förväntar jag mig faktiskt ett betydligt bättre bemötande än detta. Jag kan inte heller klandra våra lokala polis(er) som eventuellt blev uppringda, de ska inte behöva ta samtal privat och speciellt när dom inte är i tjänst.
Det blev ganska mycket text, men jag tycker det var viktigt att försöka berätta den här historien ur deras perspektiv på svenska då dom har svårt att få fram sin story då Jan och Dennis känner sig mera hemma på sitt språk. Jag har också fått ok från dom att berätta det här.
Slutar med att uppdatera mitt citat:
Ring 112 så kommer kanske polisen att ringa upp, nån gång, eller så kommer ett skiftesbyte i vägen. Men du kan ju alltid ringa upp på ett par timmar återigen och ta om allt från början. Räkna med att du ska vara utsatt för ett mycket allvarligt brott innan dom faktiskt skickar hjälp… får vi hoppas.
Jag funderar ibland. Jag funderar om storstadspolitiken verkligen når fram till glesbygden. I dagarna pågår den sk Almedalsveckan på Visby på Gotland. Gotland kanske är en del av Sveriges glesbygd, men för mig känns Visby mest som ett ställe för Storstadsbor att dra sig undan på sin semester. I ärlighetens namn blev jag faktiskt tvungen att googla fram mera om almedalsveckan för att begripa det är en vecka och inte flera och att Almedalen på nåt sätt är i Visby.
Kvällsselfie
Kul grej att det började med Olof Palme som ställde sig upp på ett lastbilsflak och talade till folk 1968. Tänk om han hade rest norröver, eller någon annan stans och skapat denna tradition?
Hur som helst.
Informationsflödet som finns idag gör att jag som privatperson har svårt att sortera bland alla intryck jag får. Jag har faktiskt försökt att luska ut och ta mig en funderare själv på vad som är viktigt för mig. Det här är mina hjärtefrågor utan inbördes rangordning:
Elcykeln med elfordonspremien
Vem kom på detta? Varför inte vända på bidraget och ge det till dom som köper en cykeln utan el, både bättre för miljön och för kroppen.
Bolånen
Glad i hågen läser man på nätet och i forum om personer som lyckats kriga sig till bra ränta på sina bolån. Jag har också krigat med några lokala banker och fyllt i på nätet olika test för att långa pengar på banker ”far far away”, men har hela tiden fått till svars att NEJ, du vill låna för lite. DVS att låna pengar i glesbygd är för det första svårt från början, sedan är husen i just våra trakter otroligt billiga så att vi som lånar inte är värda någonting för bankerna och får SÅLEDES BETALA LISTRÄNTAN. Det som händer här är att storlånare premieras förstås och de är också dom som tjänar mest på ränteavdragen och de är även dom som bor i de stora expansiva stadsregionerna.
Ränteavdragen
”Ränteavdraget innebär att 30% av den totala räntekostnaden kan dras av som skattereduktion på inkomsten. Dras belopp större än 100 000 kr av gäller att reduktionen får ske med 21%. Något tak finns inte gällande belopp på ränteavdraget”
Att efter att ha lånat ”en massa” pengar för sin bostad får man sedan göra ränteavdrag. Alla som räknat procent vet ju förstås att det här är rättvist, eller hur? Som glesbygdsinvånare har jag exakt samma möjlighet som en storstadsbo att göra avdrag för räntan jag betalat till banken. Det som onekligen känns orättvist är ju att en glesbygdsbo inte kommer upp i något större belopp jämfört med en som har ett stort och dyrt lån så i rena pengar har vi helt plötsligt en… Orättvisa!
Värdeutveckling fastigheter
En kaffe och en bulle kostar 20 spänn. En bingobricka på bilbingon i Blattnicksele kostar 25 spänn. Det är med andra ord som vanligt. Inflationen har stått stilla i den här bygden i 20 år. Detta gör ju att man nästan svimmar av när man kommer till stan för att ta ett fika….
Vad som inte stått stilla är ju värdeutvecklingen på bomarknaden i storstäderna, här har den stått stilla. Det innebär ju också att du lånar stora pengar i städerna, får ett stort ränteavdrag och får sannolikt även en stor, till och med större slant när du sedan säljer av ditt boende, eller uppgraderar det.
Den här snurran/ekorrhjulet existerar inte i glesbygden och är sannolikt bara en av orsakerna till att folk faktiskt flyttar. Varför ska en glesbygdsbo stanna kvar av ekonomiska själ när man ser detta?
Några exempel:
Att renovera en toalett på 8m2 är lika dyrt som att köpa ett helt hus i Sorsele
Att bygga en altan får man ett hus för
Att bygga sig ett nytt garage motsvarar ett par hus.
Elbilsfanatikerna
Jag törs knapp skriva detta… Har ju förstås läst på en del om elbilarna. De har ju några fantastiska fördelar i tätbebyggda områden med något varmare klimat, men i glesbygden och i synnerhet i norr är det faktiskt dåliga alternativ och du jämför med en bränslesnål diesel eller bensinbil. Så är det bara. För att inte tala om avståndet mellan laddstolparna.
Så, ska vi då återigen få ett incitament om att det är bättre att flytta till en storstad pga glesbygdsfientlig politik?
Ge gärna premier till miljövänliga alternativ, straffbeskatta gärna miljöbovarna som är kvar i storstäderna, men låt de få glesbygdsbor som finns kvar undantas från straffskatterna, snäälla!
Kommunalskatten
Ja, här skiljer det ju också åt mellan glesbygd och stad. Det räcker alltså inte att ha en högre skatt i glesbygden eftersom kostnader för tex skola och omsorg per person blir högre. Så trots högre skatter i glesbygden blir servicen sämre… Orättvisa.
Sjukvården
Vi har en vårdcentral, som är öppet ibland. Annars kan vi ta oss till Lycksele (som även är vårt närmsta BB) och få hjälp om vi har tur på en elbilstank på 14 mil (23 mil från Ammarnäs), annars är det Umeå 26 mil bort som gäller. Akut har vi en ambulans också, det är ju bra.
Problemet är ju lite av transporterna. Bor man här ska man vara frisk, det är bara att konstatera.
När dottern skadade sig i en olycka i vintras och bröt sig i knäet betydde det:
Dag 1
Summa 28 mil (+14 km, nalovardo)
Dag 2 (ett tag framöver)
Summa: 28 mil
Dag 3 (ett tag framöver)
Summa: 28 mil
Dag 4 (ännu längre framöver)
Summa: 28 mil
Totalsumma antal mil körda för en knäskada: 112 mil
Att tillägga är just att då du har nästintill två timmars resa enkel väg innebär detta också att en förälder i praktiken måste ta ledigt från jobbet en hel dag också. I det här fallet blev det tre dagar borta från jobbet?!?!
Rent tekniskt och praktiskt borde ju resorna gå att få att bli mycket mindre och samhällsnyttan mycket större. En enorm mängd människor åker åt å fram för koll och test till Lycksele/Umeå av olika anledningar. Snälla, utnyttja modern teknik och kanske hjälp av en lokal doktor eller sjuksköterska för ev ”klämm å känn” så vi kan minska på transporter och minimera tiden för vårbesöken. ALLA måste ju tjäna på det. Naturligtvis finns ju fall där man måste träffa expertis öga mot öga…
Skolan
Stora problem i vår lilla kommun med personal som slutar och svårt att rekrytera kompetens i både ledning och bland lärare. Budgetsnaran knyts hårt och vår framtid, ungarna påverkas. Hur når politiken in här och kan hjälpa oss vända skutan. Statlig skola kanske? Efterlyser publika handlingsplaner även på lokala planet.
Polisen och Räddningstjänsten
Det har blivit några nya poliser som etablerat sig i samhället, men det är ändå otroligt stora ytor som ska täckas av en enda polisbil under vissa tider på dygnet. Vi betalar för samma trygghet i hela Sverige, ge oss den.
Räddningstjänsten drivs i kommunal regi och fungerar ännu så länge ganska bra vill jag påstå. Dock har vi ju åldrande deltidare (där jag är en av dom) och det verkar inte helt enkelt att rekrytera yngre förmågor. Det behövs mera resurser inom det här området och bättre betalt till de som ställer upp och räddar liv och egendom. Det här jobbet eller deltidssysslan inkräktar mycket på fritiden som bland många yngre värderas högre än nuvarande löneläge som deltidsbrandmän har.
tre-faser-i-sveriges-urbanisering. Lånar bilden från scb.
För 200 år sedan bodde 90% av befolkningen på landet. (källa scb)
Jag har inte grottat in i så mycket historia, men gluttade lite på länken ovan. Intressant är ju att utvecklingen faktiskt bromsat lite på de senaste årtiondena.
Det jag funderar på och som jag misstänker gör att människor fortfarande flyttar är just att arbetstillfällen erbjuds förstås i högre grad där det finns mera människor, det går inte komma ifrån. Vidare så är andra argumenten många av de jag nämner ovan:
Om något parti kan nå ut till glesbygden tycker jag ovanstående punkterna kan vara aktuella att ta en närmare titt på för att göra glesbygdspolitiken synlig.
Vi har trots allt värden kvar, värden som inte är nämnda i det här inlägget. Vi har en växande turismverksamhet, event och möjligheter till utveckling. Vi har kallt klimat för biltest (kanske även batteribilar funkar bra här i framtiden). Vi har en lugn avslappnad miljö, en miljö bra för barn att växa upp i, frisk luft och rent vatten. Om vi bortser från de rent ekonomiska missförhållandena mellan stad-land så har vi ett otroligt läge och en natur som ger oss den frihet som många av oss annars bara fantiserar om.
Det jag oroar mig för är just att vi snart når gränsen i många minikommuner. Gränsen där det helt enkelt inte bär sig längre för den enskilda kommunen, gränsen där det inte går spara mera. Gränsen där det trots goda förutsättningar inte finns människor och entreprenörer som kan ta tillvara på just dessa givna förutsättningar. Detta är molnen som det vore kul någon kunde skingra från Almedalsveckan i Visby.
Finns det något parti som värnar om glesbygdsfrågor, eller än hellre i synnerhet ”mina” frågor. Var passar dom in, når politiken glesbygden och mig?
Har inte testat någon av politikpartikompasserna ännu, men det vore kul för mig om något parti hade de här frågorna på sin tapet, för min skull 🙂